måndag 21 september 2009

Kan jag inte få gå fri?

Instängd
I höstens mörker.
I kärlekens nät.
Varför?
Kan jag inte få gå fri?

Mitt hjärta kommer alltid slå för dig
för dig, för dig och för dig.
Men varför får jag inte gå fri?
Kärlekens näste skulle ju vara min trygga famn.
Min trygga famn...

Får man lova att sjunka genom jorden,
och komma tillbaka när allt är över?

Lik en ros
vacker och med en guomlig doft,
fäller blad efter blad.
En rosenröd bädd.
Så mjuk,
så len.
När all vätska tar slut,
då torkar man ut
och finns inte mer.

Jag vill bara vara fri.
Kunna flyga dit vinden tar mig.
Där värmens sol smeker min kind
och torkar mina salta tårar.

Kan jag inte få gå fri?

But the view is great!

Life's a climb. But the view is great!
I can almost see it, the dream I dreaming but there's a voice inside my head sayin "you'll never reach it". Every step I'm taking, every move I make feels like I'm lost, with no direction, my faith is shaking. But I, I gotta keep trying, gotta keep my head held high! It's always gonna be another moutain and I'm always wanna make it move. Always gonna be a up-hill battle but sometimes I gonna have to lose. Ain't about how fast I get there, ain't about what's waiting on the other side. It's the climb!

söndag 13 september 2009

Det kanske blir bra...?

Lev ditt liv utan mig,
så slipper jag såra.
Lev ditt liv utan mig,
så slipper jag vänta
på dig.

Jag är påväg härifrån. Jag kan inte förklara.
Ner faller löven.
Om hösten hittar hit igen, håller vi då ihop, min vän?
Ska vi leva för sommaren, om hösten hittar hit igen?

Jag glider ifrån allt.
Vad var jag en gång? Vad drömde jag om?
Jag skulle aldrig få säga de ord jag ville säga,
säga till dig.
För skulle du lyssna?

Så det är nog bäst att du lever utan mig.
Så slipper vi såra.

tisdag 8 september 2009

Va, va... VAAA???

Va fasen ska jag ta mig till nu då!
Jag sa förlåt, och du sa "men det är okej Sara, det är okej!"
Och så gör du så där! Varför?!
Du vet ju hur det är!
Citat ur den där låten, som är så bra.
Jag vet att de skriker sanningar om det.
Men varför gör du så om du nu vet?!
Va, va... VAAA???

"He don't now your story like I do!
Can't you see, what you're looking for has been here all the time?
Standing by and waiting at your back door all this time, how could you not know?
I'm the one who understands you.
So why can't you see, you belong with me?!"

onsdag 2 september 2009

Metaforernas metafor!

Hur kommer det sig att man alltid talar runt omkring allting. Och inte säger saker och ting rätt ut? Eller så talar man i metaforer och pikar, precis vad jag gör. Men alla fattar de ju inte. Hur ska man få dom att förstå?

Hur ska jag egentligen börja om på nytt? Det känns ju som om jag kommer göra som alltid. Ha min ridå och innanför den är jag mitt jag. Men på andra sidan ridån finns den "stämplade" Sara. Den goa, spralliga saken som alltid är glad. Jo, visst är jag glad och försöker se saker lite mer positivt. Men ändå! Jag vill kunna visa för andra att jag inte mår bra!
Efter Allt De Onda så har jag kännt att jag måste härifrån. Bort från allt! Men samtidigt kände jag att jag bara flydde. Jag skulle fasen kämpa! Men till vilken nytta då? Vilka har sett att jag kämpat?
Ingen. I guess. För där finns min ridå. Jag klarar inte av att berätta. Jag klarar inte av att bli liten och svag.

På ett sett vill jag att alla bara ska förstå, utan att jag behöver säga någonting. För, för mig och vissa så syns det så tydligt att det är något som vart fel och att Allt Det Onda stått och stampat på mig och helt enkelt krossat mig.
Fast samtidigt så förstår jag mycket väl hur svårt det är för de runtomkring, som jag inget klarat av att berätta för. Efter som jag inte ropat så har ingen kunnat höra mig. Och hur ska jag då kunna få hjälp?

För jag har ju insett att jag måste ha hjälp. Jag trodde ju att jag skulle klara mig på egen hand. Men se, vad jag än gjort så har det ju slutat fel.
Så, jag startar om, på nytt, börjar på ruta ett!
En bra timing då jag börjat skolan och träffat massa nytt, gott folk. Och jag försöker lägga de som inte gör mig gott bakom mig.

Det är svårt, det vet jag mycket väl... Men jag kommer att kämpa och försöka ändra min värld,
och jag hoppas att dom som jag bryr mig om vill vara med och dekorera min nya värld!?