De va ett tag sen, jag vet...

Men det har hänt både mycket och lite. Jag trodde att jag skulle börja plugga denna hösten, men icke. Planerade flytten till Skåneland förskjuts ett halvår och jag är kvar där jag varit de senaste halvåret. Jag känner verkligen att jag stampar på samma ställe. Knegar på OKQ8 och känner mig miserabel och att jag inte kommer nån vart. Men jag har gett mig fan på att jag inte ska fastna här. Jag ska ge mig iväg, jag ska flytta och jag ska bli personalvetare, så enkelt är det bara. Jag har bestämt mig. Den enda nackdelen med allting är att jag vill att det ska ske nu, nu, NUU! Men jag måste hålla mig ett tag. Andas lite till. Vänta ytterligare lite till. Inget jag vill, men jag måste de tyvärr!

Jag vill förändra mig själv också, på nått vis. Håret typ... Eller nått, jag vet inte. Jag vill bara inte fastna där jag är nu, eller i den person jag är nu. Jag vill utvecklas, jag vill förnyas!

Peace.

Tiden går för fort!

Jag hinner inte med! Jag hänger inte med i tidens slalombana! Det va ju maj alldeles nyss, och nu... Augusti? Inte en chans! Vad ska jag göra av mig sjäv. Troligtvis, om jag har lite flax, så kommer jag flytta till skånelandets Malmö. Vi får se, vi får se. Kan man tänka sig mig, Sara, som beteendevetare? Jag tror jag kan de. Jag hoppas jag kommer in trots min sena ansökan...
Men innan dess ska jag jobba massor här i de goa Götet och försöka mig på att ta mitt körkort!

Hur ska detta gå?
Jag vet inte.

Vi får helt enkelt se hur de går.
Medans vi gör det... kika på min smyckesblogg:
http://smyckeverkstaden.blogspot.com/

-Sara

Med all ork jag har kvar!

Så ska jag försöka få bort min jobbtid på midsommarafton. Så mycket som jag har ställt upp för OKQ8 nu! Sjukgymnastiken har fått gå i andra hand (vilket är katastrofalt!!!) och kroppen skriker på hjälp.

Andas in,
andas ut.

Är det värt allt de här? De lilla klirret i kassan som blir belöningen sen, är de värt all denna kraft som kroppen lagt ner på det hela!?
Jag vet inte. Kanske det.
Jag har även insett att jag endast har en vecka "semester" också. De är då jag åker till Arvika (!!!!!!) och jobbar lite till. Hehe. Min kropp tycker inte om mig nu! Men den kämpar på ändå! Jag beundrar verkligen hur den orkar med allting. Jag förstår inte, men jag ler och jobbar vidare!

Andas in,
andas ut.

Andas ja... det kanske är en bra idé, eller?

Smyckesbloggen är tillverkad!

För att hålla isär min privata blogg och min smyckesblogg, så har jag helt enkelt skapat en till. Om du vill in och kika så är det http://smyckeverkstaden.blogspot.com/ du ska besöka!

Ja, det va väl de jag hade på hjärtat så här på småtimmarna... Baratvå timmar och en kvart kvar nu!!!

Håll uuuut, håll ut!

Nattskiftet och trötthet... ingen bra kombination!

Det är just vad det är, tröttsamt!
Jag vill inte vara kvar här längre. Jag vill hem och sova! Sova länge! Jag vill krypa ner i sängen och lägga mig tätt, tätt intill dig. Varför kan inte tiden gå fortare? Det är ju inte långt kvar nu!!!! Tiden kan väl göra ett sånt där... hopp bara... Hoppa över en si sådär 38 timmar! Så får jag äntligen se dig igen! Fan va jag längtar alltså, galet mycket!

Har nu lyssnat på massa Cornelis Vreeswijk och bara längtar tills sommaren kommer på riktigt! Så jag kan få ligga där på ängen, och forma de få moln som finns på himlen till figurer och bara njuta av livet. Aggera livsnjutare, det bästa tillståndet som jag någonsin upplevt tror jag!
Dock kommer jag ju jobba större delen av sommaren, har hittils enbart fått en vecka ledigt... Och då ska jag jobba ännu mera, fast på Arvikafestivalen!

Ja, ja. Det löser sig!

Nu ska jag plocka upp lite varor, i hopp om att hålla mig vaken de 3 timmar som återstår!!!

Ciao

Ännu mera mys från min smyckeverkstad

Här kommer lite annat smått och gott jag pysslar med. Det är allt ifrån kedjor till fjädrar till snäckskal! Är ni intresserade? Maila ett önskemål om färger, pärlsort och typ av teknik på smycket så ska jag försöka lösa det på bästa vis :) Min mail är: sara_n100@hotmail.com

Peace!

Life's a climb, but the view is great!

Jag förstår inte hur jag ska orka med allting nu. Jag vill verkligen bara sjunka genom gjorden och komma tillbaka när sommaren är varm och välkomnande! Någon som vill göra mig sällskap i idet?

Jag kan nästan se den,
den drömmen jag drömmer,
men det är en röst i mitt huvud som säger mig
"du kommer aldrig nå den".

Varje steg jag tar,
varje rörelse känns vilse utan någon riktning.
Mitt hopp tvivlar.
Men jag kommer fortsätta försöka!
Jag kommer hålla huvudet högt.

Det kommer alltid att vara ett berg som jag vill flytta,
en ständig fight
och ibland så måste jag förlora.
Det handlar inte om hur fort jag kommer dit,
det handlar inte om vad som väntar på den andra sidan.
Det är klättringen upp!

Chanserna som jag tar, kan ibland slå ner mig.
Jag kanske inte vet det,
men det är dessa berg som jag kommer komma ihåg.
Jag måste fortsätta!
Jag måste vara stark
och fortsätta vidare!

Behåll hoppet, man måste vidare!