Jag förstår inte hur jag ska orka med allting nu. Jag vill verkligen bara sjunka genom gjorden och komma tillbaka när sommaren är varm och välkomnande! Någon som vill göra mig sällskap i idet?
Jag kan nästan se den,
den drömmen jag drömmer,
men det är en röst i mitt huvud som säger mig
"du kommer aldrig nå den".
Varje steg jag tar,
varje rörelse känns vilse utan någon riktning.
Mitt hopp tvivlar.
Men jag kommer fortsätta försöka!
Jag kommer hålla huvudet högt.
Det kommer alltid att vara ett berg som jag vill flytta,
en ständig fight
och ibland så måste jag förlora.
Det handlar inte om hur fort jag kommer dit,
det handlar inte om vad som väntar på den andra sidan.
Det är klättringen upp!
Chanserna som jag tar, kan ibland slå ner mig.
Jag kanske inte vet det,
men det är dessa berg som jag kommer komma ihåg.
Jag måste fortsätta!
Jag måste vara stark
och fortsätta vidare!
Behåll hoppet, man måste vidare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar