Idag är det inte roligt att vara jag!

Fy satan alltså.
Jag hade inte riktigt räknat med att jag skulle jobba 12 timmar denna dag/kväll/natt. Kommer sluta kl 02 inatt. Galet segt ska ni veta!!!
Så nu står jag här, inte en kotte är här inne och då börjar tankarna flyga runt i skallen på en...

Det som har varit i tiden börjar dyka upp i huvudet på mig igen. Jag vill inte, jag vill inte alls! Bort! Men icke då! Mardrömmarna börjar komma igen.
Fan fan fan!
Varför kan de inte bara försvinna. De va ju så bra! Sen kom telefonsamtalet. Och allt började snurra i huvudet på mig. Borde jag vara rädd? Nej, men det är jag nog ändå. Fan!!!!
Men snart försvinner de nog. Det är ju så man får tänka. Snart snart snart!
Jag vill inte fly igen. Jag vill ju bara vara jag, leva så jag vill och inte gå runt och vara rädd över att man ska behöva träffa den jag minst av allt vill se!
Skit-helvetes-jävla-faaaan! Nu är det många förstärkningsord, jag vet. Men det är de enda jag förmå att kommentera de hela med! Fan, fan, fan!

Det är inte kul att vara jag nu.