Förlåt min min kära! Det var verkligen inte min mening att vara så stor i orden. Jag ville ju bara säga tack, för att du finns, för att du är den du är och gör det du gör! Men det blev visst ett litet missförstånd. Det var längesen jag var så rädd. Och jag tror du var lika rädd som jag. För det är inte meningen att vi ska ge upp nu, inte en chans! Det är inte långt kvar nu, tills vi kan leva närmare varandra och göra det vi vill, vara spontana och bara leva våra liv tillsammans! En liten stund kvar bara! Snart är det maj och alla vet ju hur fort maj månad går! Pang, så kommer sommaren! Då börjar staden, landet och världen att leva igen! Du och jag får liv på nytt igen! Fantastiskt! Det är inte många veckor kvar nu, det är bara att hålla ut!
Håll ut min vän!
~~~~~~~~~~~~~~~~
Vill du följa med mot okända hav?
Vill du berusa mig, likt vågorna i den oändliga oceanen?
Vill du följa med mig längs vägen, gå hand i hand?
Vill du ligga på ängen och stirra upp mot himlen den blå, och inte göra någonting?
Göra molnen till figurer och bara vara!
Bara le,
le åt varandra,
le åt livet!
Vill du det?
<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar