... och var är energin?

Snö = kallt
snö = regn
snö+regn= SLASK
slaks= inte roligt alls!

Jag är inte riktigt nöjd med tillvaron just nu.
Energin är totalt... BORTA!
What to do? I don't really know.
Jag vill åka utomlands, men... det stora MEN:et... med vilka pengar?!
Jag har verkligen inte råd! Men jag skulle verkligen vilja åka till Mallorca! Hur gött hade inte det vart lixom?
Jag borde nog börja spela lotto eller på triss. Man vet ju inte. Jag sålde en lått till en man som vann 10 000 :-/månaden i 10 år! Man kan väl säga att jag är helgonförklarad i hans ögon. Han tackar mig än idag och då vann han i Juli 2008. Lika härligt och han förgyller min dag då han kommer in på jobbet. Dock fick inte jag några pengar... Men en dag hoppas jag det blir min tur!
Men ja, i nuläget har jag knappt ork att dra ut lådan och köpa mig en trisslott.

Idag stängdes all ström på macken ner i en timma. Hemst! Dörrarna stod öppna och värmen var avstängd. Det är = KAAALLT! Och jag hann sluta innan strömmen kom på igen. Typiskt, ut i kylan igen och springa till bussen.
Hekta värre!

Ja nu är det ju kväll och jag väntar tills klockan ska bli 21.00 så Criminal Minds börjar. Sen, vet ni vad, ska jag allt slummra så sött för att sen bege mig upp kl 05:30 för ännu en dag på mitt arbete!

Well well... See you later!
Ciao!

usch

... Sicka senaste dagar de vart då.
Usch - ett ord som beskriver det hela väldigt bra.
Tvivel och tankar hit och dit.
Resulterade dock i något gott.
Inte är vår saga över än.
Inte än!
Vi börjar inte om på nytt, vi fortsätter på samma fast med andra syner på saker och ting.
Så så är det just nu.
Man har pustat ut och är utmattad av allt bråk och gråt.

Ett leende kryper sakta framåt och vi kan se på varandra med nya hopp och ny energi och massa kärlek!

Jag är glad att sagan om oss fortsätter!
Jag älskar dig!

Ja.. då stod man här på OKQ8 igen...
Nattsuddare och nattarbetande taxi-chaffissar är de enda som är här... knappt en enda.
Fruktansvärt långtråkigt.
Men nu, för en gångs skull, har jag ju lite tid för att skriva en rad... eller nåra fler ^^,

För nuet är det väl helt okej. Förutom att jag fortfarande tror att han inte vill prata med mig. Det känns som om han är i djupa tankar, men inte får amn reda på dom när man frågar hur det är eller vad han tänker på. Känner mig som en tjatig jävla kärring. Men jag vill ju bara vara en del i hans liv och tillvaro, är det för mycket begärt?

Jag kanske bara oroar mig lite för mycket, inte vet jag. De enda han säger när man tar upp ämnet är "nej, de är ingenting, jag tänker inte på så mycket.", "klart jag litar på dig", "du är mitt allt sötnos"... Borde jag bara nicka och tro på det? Eller ska man fortsätta fråga?

Usch... Suck.