Tid

Tiden är alldeles för kort för att vara ledsen. Egentligen.
Men ändå kan jag inte låta bli.
Besökte min moster idag. Ingrid, "Krickring" som vi kallade henne.
Jag sjöng en ny sång för henne. Jag hoppas hon gillade den.

Jag saknar henne varenda dag. Även om jag inte hela tiden lägger tankarna på henne så finns hon alltid med mig. Hennes galenhet, glädje och stöd. Vad hade vi gjort utan hennes hjälp? Många gånger när jag är hos henne så kommer jag alltid på mig själv att få tårar i ögonen. Det var ju ändå fem år sen nu. Får man gråta ändå?
Jag tänker också på mamma, hur hon klarat av allting, det som blev kvar. All orättvisa!

Jag tror det är därför många ser mig som en stark person, en som alltid är glad och skrattar för det mesta. Det mesta av det är nog styrkan jag får från Ingrid, hon vill inte att vi sitter här, ledsna och sorgsna.

Jag tänker ofta på hur hon har det. Jag skulle vilja komma till henne någon dag. Eller finns man någonstans sen? Nej, bort med dom tankarna! Klart jag kommer till henne en dag. Eller?!
Jag kommer till henne så ofta jag kan i alla fall, i den mån jag kan. Det är så fridfullt där.

Jag saknar dig moster. Det kommer jag alltid göra. Du var speciell för oss alla, inte minst för mig! Jag får alltid ett leende på läpparna när jag tänker på alla de tokiga sakerna du hittade på. Och tro mig, jag är lika tokig som du va!

Du som läst allt det här... Glöm inte att le, trots att det kanske är svårt för tillfället. Man tror att man är kvar, men oftast har man börjat på något nytt. Fortsätt åt det håll som du själv vill, bara du har ett leende på läpparna.
Allt blir lättare med ett skratt.

Som jag hade dig förut.

Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där.
Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.
Hur kan det vara för sent att säga som det är?
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut.
Jag har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut.
Jag vill ha en sista chans,så jag säger rakt ut:
Jag vill ha dig nu, som jag hade dig förut!
Jag vet att det är svårt över telefon,
men när jag har varit dig nära, vill du därifrån
jag vet att du har tänkt, men berätta hur du mår!
Jag försöker träffa andra, men det är inte så lätt.
Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt!
Det är dags att lägga på, men att stanna känns så rätt.

Fast car.

You got a fast car.
Is it fast enough so we can fly away?
We gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way!

Jag gav upp för längesen!

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut. Och visst finns det dagar som det kan gör ont att se dig ramla häromkring.
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut, vi fick för stor del av våra liv, vi kunde inte andas tillslut.
Du säger att du minns, att det känns som igår. Men det var för länge sen för att ens komma ihåg. Jag trodde jag var kvar, men jag har börjat på nytt. Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?

Jag gav upp för länge sen.

Du är kvar med samma folk, lever kvar i samma damm och du går i samma kläder. Blir glad av samma rus som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen, för du ser i mina ögon att jag försvann för längesen.
Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara, jag gav upp för längesen.

Jag gav upp för längesen.

Sen en tid tillbaka.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött, försökt att vara allt på samma gång. Så mycket man kan göra, borde och vill, men mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom, har försökt hitta spår som leder rätt. Ja, man gör som alla andra, och försöker att bli van, men jag har tröttnat på att vara likadan!
Sen en tid tillbaka har jag kännt mig svag, och försökt att vara nån till lags. Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där, och snart så har man glömt vem man är!
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om! Ja, jag har kämpat för en plats som passar både här och där. Men snart ska jag hitta den jag är!

Jag längtar verkligen till midsommar. Nu återstår bara några, närmare bestämt 5 dagar, arbete. Sen bär det av till landet för att fira sommaren! Och min Gurka ska med! Åh va jag har längtat efter att du skulle komma hem Louise! Och nu är du hemma!

Åh jag verkligen ser fram emot sommaren nu. Det gjorde jag inte innan. För jag tänkte på hur underbar min sommar var förra året, och att jag antagligen inte kommer uppleva samma lycka igen. Men det är en annan historia.
Men nu jävlar. Under de tre futtiga veckorna som jag ska vara ledig så ska jag bannemej ha så görkul som ingen annan kan utan mig! :D

Haha, snacka om skryt, men jag känner mig verkligen topptoppen nu!

Fin-fina bilder har jag tagit idag också! ^^) Jag älskar ros-bilden. Kanske för att jag bara älskar rosor som ingen annan kan, men det behöver vi ju inte ta upp nu. Jag kan prata om min kärlek till rosor en annan dag. Nu ska jag ta en äckeltablett (sån som gör att jag kan äta sånt med laktos i) och äta MASSA glass och choklad! För det är jag fan värd!

Jaha... Då va man fast här.
Dörren är låst om natten.
Och här sitter jag.
Det regnar ute och det är kallt.
Men snart...
Snart...
Snart...
Så är jag mitt riktiga jag igen!
Fit for fight!
Here I come!

Om...

Om jag ville vara tyst, så hade jag viskat.
Om jag ville vara ensam, så hade jag gått.
Om jag inte älskade dig, så hade jag sagt det.
Så varför kan du inte bara hålla om mig?
Varför bryr jag mig ens?
Va vill du med mig egentligen?
Vad är jag för dig, bara en liten lort?
Så varför kan du inte bara hålla om mig?