oroligheter

Om man är till för att trösta, varför vill man inte prata med någon när man väl har chansen?
Jag vet, jag är likadan. När helvetet är löst så frågar allt och alla "Vad har hänt?" "Hur är det med dig?" och nästintill alla säger också "Du vet att jag finns här om du vill prata!" eller "Du kan alltid prata med mig, det vet du!".
Och ibland vill man bara strypa alla och skrika "LÅT MIG VARA, FÖR I HELVETE!!!!" !

Ja... och nu känner jag mig precis lika dan. Som den tjatiga kärringen som bara vill veta! Fast jag vill verkligen hjälpa till!!
Jag vill verkligen finna vägen och hjälpa! Men jag ser målet, men jag kan bara inte nå dit! Vad ska man göra? Jag känner mig verkligen hjälplös!
Jag hör skriket efter hjälp, men jag kan inte hjälpa för det enda som man hör är skriket efter hjälp och stöd!

Jag hoppas verkligen att det vänder, eller i alla fall lugnar sig, så jag kan nå målet och kunna hjälpa!
Jag önskar verkligen att jag kan ge dig en stödjande kram och en hand att hålla i!
Jag önskar, jag hoppas!!!