torsdag 30 juli 2009

Dom band som binder mig här.

Dom band som binder mig här, ska jag långsamt lösa upp.
Då jag vet att jag gjort allt vad jag kan, ger jag mig rätten att ge upp.
Det blir aldrig bättre, vi kommer aldrig närmre.
Längtans trådar snärjer oss och vill mer.

Jag vill aldrig va något tungt för dig, som hindrar dig från att resa dig upp
Jag vill inte snärja dig, binda dig även om du säjer att jag får. Nej jag vill bara kyssa dig på munnen. Och säga tack för allt innan jag går.

Kyssar och tack men nu måste jag gå, för jag vill inte vara din fångvaktarinna.
Det är hög tid för mig att försvinna. För dom band som band mig här, har jag långsamt löst upp.

tisdag 28 juli 2009

Lovesång

Jag stängde aldrig nånsin några dörrar,
jag bara gick ut.
Och du frågar och jag svarar
"Det är klart att jag saknar en dag som förut!"

För det kanske känns svårt när ljuset har släcks
vi är mitt i vår mörkaste tid.
Det kanske känns hårt, men när minnena väcks
kan jag fortfarande höra ditt liv.

För man saknar sånt som man inte har
man saknar allt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar
och man saknar inte sånt som man har!

Vi märkte nog aldrig riktigt vad som hände,
förrän allt var slut.
Nu har löven fallit och minnena väcks,
jag kan fortfarande höra ditt liv.

Nej, jag stängde aldrig nånsin några dörrar...

måndag 27 juli 2009

You had time!

How can I go home, with nothing to say?
I know you're going to look at me that way,
and say what did you do out there?
And what did you dicede?
You sad you needed time
and you had time!

You are a china shop
and I'm a bull
you are really good food
and I'm full.
I guess everything is timing
I guess everything 's been said
so I'm coming home with an empty head.

You'll say did they love you or what?
I'll say they love what I do.
The only one who really loves me is you.
And you'll say girl did you kick som but tonight?
and I'll say I don't really remember
but my fingers are sore
and my voice is too.

How can I go home tonight, with nothing to say?
And I know you're going to look at me that way,
and say what did you do out there?
and what did you dicede?
You said you needed time,
and you had time!

torsdag 23 juli 2009

Hur tänker du?

Att bara höra av sig så av ingen anledning.
Dra upp massa skit som jag äntligen lagt bakom mig.
Varför?
Din chans har du redan sabbat, fattar du inte det?
Du finns inte kvar för mig längre.
Jag trodde du alltid skulle finnas i mitt hjärta, men nu... Jag vet inte.
Var fanns du när jag behövde dig?
När jag var nere i skiten?
Du bara puttade tillbaka mig när jag försökte kravla mig upp.
Vad är jag för dig egentligen?

Jag vet att jag borde lägga dig helt bakom mig och inte låta dig komma fram.
Men någonstans så finns du där.
Jag vet ju dina bra sidor, varför döljer du dom för mig?
Varför är jag så fel?
Vad är det jag gör som är fel?
Snälla, jag ber dig verkligen, svara till mig.
Låt mig få veta varför du gömmer dig!
Varför du kryper fram när striden är över när jag fått kriga själv!

Snälla, ge mig ett svar!

måndag 13 juli 2009

Igår hörde jag skriket
höga röster på andra sidan väggen.
Ännu en sömnlös natt för mig,
men det är ingen idé att ringa.
Polisen.

För om dom kommer,
säger dom bara att de inget kan göra
åt privata affärer
mellan en man och en kvinna.
Och när de går ut genom dörren
fylls hennes ögon med tårar.

Igår hörde jag skriket
Sen en tystnad
som lugnade min själ.
Jag bad om att jag drömde,
när jag hörde ambulansen på gatan.

Och polisen sa:
"Jag är här för att ta resterna,
och du kan behöva sova litegrann
Det kan vi alla behöva".

fredag 10 juli 2009



Jag har kommit in på chalmers!
Hur kul är inte de då!?
Jag ska läsa "Maskinbefäl klass VII" !
Skoj skoj ska de bli fastän jag inte kan se mig själv som chalmerist.
Men jag är ändå GLAD och LYCKLIG!

Varför ska det vara så...?

Varför är det så jobbigt när andra pratar om henne?
Jag själv kan prata med andra om det, utan synliga problem. Men när man hör syskon och andra prata om henne ligger tårarna där och bara väntar på att få svämma över.
Varför är det så svårt, just när dom pratar om henne?
Kanske för att jag hälsar på henne så ofta utan dom...?
Kanske för att minnerna blir så verkliga?
Jag vet inte.
Jag kanske inte vill veta, just det.
Jag vill mest bara springa till henne och gråta!