torsdag 27 augusti 2009

Att det ska vara så svårt att acceptera sig själv! Att vara stolt, på riktigt, över sig själv. Det kan jag väl inte riktigt erkänna att jag är, stolt alltså, över mig själv. Inte alltid. Kanske ser så utifrån, men icke att det är så alla dagar i veckan!

Det mesta handlar nog om min musik. De låtar jag väl fått färdigt. Va är de om jag inte spelar de för någon, men jag vågar inte! Det är bara min moster som får höra det. För jag vet att hon hade vart stolt oavsett om det var vacker eller falskt, hårdrock eller vaggvisa.

Ge mig kraft att våga, någon!

2 kommentarer:

Louise sa...

Gör det för mig :) kommer inte dömma bara lyssna antagligen fälla en tår för du är en fantasiskt poet!

Anonym sa...

Du kan alltid spela och sjunga för mig. Jag gör också egna sånger, kanske inte så bra men de betyder mycket för mig, så jag tror att jag kan förstå. Jag skulle vilja höra dig för jag tror att du är bra. Kram Tobbe ( Daniels pappa )