Tankar

Man tänker flera tusentals tankar om dan.
Men typ 40 % handlar om hur meningslös man känner sig.
Att man känner sig ful, tjock, mobbad, att man inte passar in, what ever, man tänker hela tiden så dåligt.
Jag började verkligen fundera. Vad jag funderar på egentligen. Jag vill alltid veta vad andra tänker på, hela tiden, vilket kan göra vissa galna. Men när de väl frågar mig, vad jag tänker på, ja va fasiken skulle man svara?
Att man känner sig ful och äcklig och mår allmänt piss, eller ska man säga det gamla vanliga, "inget speciellt"?
Det jag tänker mest på, är nog hur andra ser mig, hur dom tolkar hur jag är som person. Ibland blir jag så nervös när man träffar andra människor. Man måste hela tiden göra det där braiga intrycket, man måste tolkas som man alltid har tolkats. Man är inte riktigt sig själv, eller är man det?
Det jag alltid blir nervös över är vad man ska ha på sig, som när man ska träffa pojkvännens släkt, då kan man ju inte direkt ha en klänning med den där extra u-ringningen som man har när man festar med sina polare. Men man vill ju inte riktigt ha de kläderna mamma vill att man ska ha på sig när ens egen släkt är på middag.
Sicket dilemma man skulle ha då!
Att jag inte bara kan komma i mysbyxor och t-shirt och bara vara jag, bara vara Sara. Nja, jag kan kanske vara mig själv i ett par jeans också, men jag ville väl bara känna av kontrasten.
Ja, sånt kan jag gå runt och tännka på.
Men det va ju några visst några tusen andra tankar också.
Vissa tankar är väl bra också. Vissa är nödvändiga. Vissa är bara ren strunt. Men, för det mesta är det nog nervösa tankar jag har.

Men kan jag inte bara släppa det, lyssna på min pojkvän och ta till mig det han säger om att jag är vacker som jag är, att jag inte behöver riva ut gaderoben varje gång som jag ska till honom på middag.
Kan jag inte bara acceptera mig som jag är!?