Smyckesbloggen är tillverkad!

För att hålla isär min privata blogg och min smyckesblogg, så har jag helt enkelt skapat en till. Om du vill in och kika så är det http://smyckeverkstaden.blogspot.com/ du ska besöka!

Ja, det va väl de jag hade på hjärtat så här på småtimmarna... Baratvå timmar och en kvart kvar nu!!!

Håll uuuut, håll ut!

Nattskiftet och trötthet... ingen bra kombination!

Det är just vad det är, tröttsamt!
Jag vill inte vara kvar här längre. Jag vill hem och sova! Sova länge! Jag vill krypa ner i sängen och lägga mig tätt, tätt intill dig. Varför kan inte tiden gå fortare? Det är ju inte långt kvar nu!!!! Tiden kan väl göra ett sånt där... hopp bara... Hoppa över en si sådär 38 timmar! Så får jag äntligen se dig igen! Fan va jag längtar alltså, galet mycket!

Har nu lyssnat på massa Cornelis Vreeswijk och bara längtar tills sommaren kommer på riktigt! Så jag kan få ligga där på ängen, och forma de få moln som finns på himlen till figurer och bara njuta av livet. Aggera livsnjutare, det bästa tillståndet som jag någonsin upplevt tror jag!
Dock kommer jag ju jobba större delen av sommaren, har hittils enbart fått en vecka ledigt... Och då ska jag jobba ännu mera, fast på Arvikafestivalen!

Ja, ja. Det löser sig!

Nu ska jag plocka upp lite varor, i hopp om att hålla mig vaken de 3 timmar som återstår!!!

Ciao

Ännu mera mys från min smyckeverkstad

Här kommer lite annat smått och gott jag pysslar med. Det är allt ifrån kedjor till fjädrar till snäckskal! Är ni intresserade? Maila ett önskemål om färger, pärlsort och typ av teknik på smycket så ska jag försöka lösa det på bästa vis :) Min mail är: sara_n100@hotmail.com

Peace!

Life's a climb, but the view is great!

Jag förstår inte hur jag ska orka med allting nu. Jag vill verkligen bara sjunka genom gjorden och komma tillbaka när sommaren är varm och välkomnande! Någon som vill göra mig sällskap i idet?

Jag kan nästan se den,
den drömmen jag drömmer,
men det är en röst i mitt huvud som säger mig
"du kommer aldrig nå den".

Varje steg jag tar,
varje rörelse känns vilse utan någon riktning.
Mitt hopp tvivlar.
Men jag kommer fortsätta försöka!
Jag kommer hålla huvudet högt.

Det kommer alltid att vara ett berg som jag vill flytta,
en ständig fight
och ibland så måste jag förlora.
Det handlar inte om hur fort jag kommer dit,
det handlar inte om vad som väntar på den andra sidan.
Det är klättringen upp!

Chanserna som jag tar, kan ibland slå ner mig.
Jag kanske inte vet det,
men det är dessa berg som jag kommer komma ihåg.
Jag måste fortsätta!
Jag måste vara stark
och fortsätta vidare!

Behåll hoppet, man måste vidare!

Rastlös mitt i stormen.

Nu händer det grejjer! Eller, jag ska jobba massor hette de visst! Många dagar i sträck och konstiga arbetstider! Men här biter vi ihop och ler! Det är ett tidsfördriv. Och man tjänar pengar på de samtidigt, det borde ju vara fantastiskt egentligen. Men jag känner mig mest bara trött. Tröttheten kommer oftare nu, de sömnlösa nätterna blir fler och fler igen. Jag vill bara skrika så mycket tills jag blir så utmattad att jag somnar som ett litet barn!

Jag önskar att jag vore liten igen, så liten att man bara kunde krypa upp i pappas knä och ligga där tills allt blev bra igen!

Jag är inte ett litet barn längre. Och jag måste härda ur denna stormen själv. Trots att jag kan andas igen, trots att jag kan känna klumpen i magen lätta, trots att jag inte behöver vara rädd längre, så har det bara börjat. Stormen.
Jag känner mig ensam, trots att jag egentligen inte är det. Jag är rastlös, trots att jag har full rulle ett bra tag framöver!

Jag är förvirrad!

Mys i min lilla smyckeverkstad

Jag är klar! Jag har kämpat en kort stund med dessa smycken! Kejsarlänk heter tekniken och är mycket fin, men väldigt pilligt att pyssla med! Men nöjder är jag, absolut! Detta är va jag sysslar med under de dagar jag inte jobbar och sliter på annat håll. Detta får mig att koppla av och tänka på annat. Detta får mig att må bra, speciellt när jag själv blir nöjd med resultatet!

Well, dags att börja på nästa smycke!
Ciao!

Idag är det inte roligt att vara jag!

Fy satan alltså.
Jag hade inte riktigt räknat med att jag skulle jobba 12 timmar denna dag/kväll/natt. Kommer sluta kl 02 inatt. Galet segt ska ni veta!!!
Så nu står jag här, inte en kotte är här inne och då börjar tankarna flyga runt i skallen på en...

Det som har varit i tiden börjar dyka upp i huvudet på mig igen. Jag vill inte, jag vill inte alls! Bort! Men icke då! Mardrömmarna börjar komma igen.
Fan fan fan!
Varför kan de inte bara försvinna. De va ju så bra! Sen kom telefonsamtalet. Och allt började snurra i huvudet på mig. Borde jag vara rädd? Nej, men det är jag nog ändå. Fan!!!!
Men snart försvinner de nog. Det är ju så man får tänka. Snart snart snart!
Jag vill inte fly igen. Jag vill ju bara vara jag, leva så jag vill och inte gå runt och vara rädd över att man ska behöva träffa den jag minst av allt vill se!
Skit-helvetes-jävla-faaaan! Nu är det många förstärkningsord, jag vet. Men det är de enda jag förmå att kommentera de hela med! Fan, fan, fan!

Det är inte kul att vara jag nu.