Köpenhamn och överallt!

En underbar helg!
Ibland glömmer man verkligen att ens familj och vänner verkligen är världens bästa! Denna (lite tidiga) födelsedagspresent var en toppenhelg i Köpenhamn!
Riktigt roligt med öl i hamnen, strosing på Ströget och Live Irish music på Irish Rover Pub!
En riktigt mysig stad, inget att undvika!
En toppenhelg, jag har nog inga fler synonymer till ''tack för en toppenmysig helg''!
Ni vet att jag älskar er! <3

November.

Ja du känner ju mig. Jag är nästan aldrig rädd. Jag ger mig in i allting, med hela mit hjärta, utan att skämmas! Men tankarna jag har lämnat, har strulat till det. Det finns inget mer förvirrande än saker som orsakats på grund av en själv. Att känna att man kunde gjort på annat sätt, om man bara kunde gjort annorlunda just då!
Men gång på gång, kan jag känna att du är som jag. Att du spelar så som jag. Tänker som jag, bryr dig om så som jag. Jag kommer att fortsätta spela med, men jag vet inte vad jag håller på med, egentligen!
Jag vet, jag kommer inte att erkänna det. Inte ens för mina vänner! Men jag kollar fortfarande efter dig, när jag är påväg hem, varenda dag. Jag vet, jag vet, jag kommer inte er erkänna det. De tror att jag klarar mig fint, jag ljuger till och med för mig själv! Hur länge kan man undanhålla en hemlighet från en själv?
Och hoppet som du lämnade, är gömt i mitt rum. Jag är en stark människa, men ibland är jag så jävla svag för dig! Och gång på gång, sluter jag mina ögon och jag är kvar där, jag är kvar där! När vinden, och träden fortfarande är gröna i november!

Du som reser mig, du min vän i livet.

Du som reser mig

Se mig, hör mig, känn mig!

Du måste hitta ut för att hitta in!

Jag tror det svajar i min själ.

Se mig, sa jag!

Hör mig, sa jag, känn mig!

Jag litar på dig, du som reser mig.

Men jag kan ha fel, jag förstår inte allting själv, jag måste lösa upp det här!

Jag såg din chans att bli lämnad ifred, en chans att få vara med. Men det kom annat ivägen. Det finns ingenting som räcker, hjärtat kommer aldrig till tals! Men ändå, du min vän i livet. Se när kvällen brinner upp. En enda sak är givet, vi är två hjärtan i en och samma kropp. Men jag tappar allt igen. Det är möjligt att det händer, det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder. Men ändå, du min vän i livet. Se när sommaren blir till höst, en enda sak är givet, du bär min luft, i ditt bröst.

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks, vinet och skulden jag har. Du visste nog att jag hade mina själ, ett sätt att ge och ett sätt att ta. När mörkrets sista trummer dånar ut, överger och lämnar mig kvar! Jag blundar i en frusen tyst minut. Ett mycket sällsynt exemplar.

Ljus, stanna kvar! Kom och va min vän. Kom och ljusna mig igen, igen, igen!

Du sätter aldrig tilltro till en dröm, de sångerna som tar ens lik tillslut. Din skönhet inspirerar mig till en lögn, när mörkrets sista trummor dånar ut. Varför står du annars här? Du kunde ju valt den andra vägen. Du läser mig kapitel för kapitel, jag är mindre stolt nu, midre förlägen. Kom och va min vän för en sekund! När kvällens första frusna stjärnor vaknar. När natten kommer ska jag ge allting tillbaks. Resterna som jag fråssat i förgäves.

Ljus stanna kvar, kom och va min vän, ljusna mig igen, igen, igen!

Wnnerbäcks konsert 09.10.31 och lite annat.

Jag har bara ett ord; LOVELY!

Konserten var toppen, visst, jag kanske har sett honom på bättre konserter, men det var absolut inte dåligt! Han körde lite otippa låtar och det gilla jag! Men han glömde ju spela Stort Liv, Tvivel och Kom Änglar. Men jag får nöja mig med de jag fick!


* Järnvägsspår
* Köpenhamn Och Överallt
* Dunkla Rum
* Jag Har Väntat På Ett Regn
* Du Som Reser Mig
* Om Tiden Vill Ifatt
* Kedjebrev
* Lång Dag
* Varning För Ras
* Hugger I Sten
* I Stockholm
* Åt Samma Håll
* Fribiljett Till Himlen
* Söndag 13.03.99
* Du Får Mig
* Jag Får Liksom Ingen Ordning
* Kom Ihåg Mig Då
* Solen I Ögonen
* Om Du Lämnade Mig Nu


-Extranummer-
* Elden
* För Dig
* Sällsynt Exemplat


-Extranummer 2-
*Elegi
* Söndermarken

_______________


Ja, det var underbara timmar, timmar då jag bara va jag, utan att bry mig om något annat! Det var en fantastisk kännsla som jag inte kännt på länge, frihet, vilket påminner mig om att jag borde gå till bron och skrika av mig lite och sen ska jag spela min nya låt för Ingrid!
Fri!
Ja, tänk om jag kunde känna mig mer fri än bara i några timmar. Det hade vart så underbart!
Och så håller jag just nu på att vinna ett vad. Dock vet jag inte vad jag kommer vinna eftersom vi inte har kommit överenns om det ännu, kanske för att personen i fråga vet att denne kommer att förlora vadet, så fett! Jag har bestämt mig för att vinna, och då jävlar är det inte så mycket som stoppar mig!
Shit alltså, jag känner mig lite peppad för tillfället, peppad för utmaningar, stora sådana, spännande, givande, lite farligt... Ett äventyr helt enkelt!
Ge mig ett äventyr, en utmaning!
Jag är redo.
Alltid Redo!

Humf!

Ja... då va de bara att fortsätta.
Eller?
Kan jag verkligen gå vidare nu, efter nya löften och svar? Jag är väl så illa tvungen antar jag, för här kan jag fasiken inte vara kvar! Nej usch!
Jag måste sluta tänka och bara vara jag och köra på! Så som jag gjorde innan du kom in på mitt liv. Det gick ju så bra då!

Ja, ja... Vad är en bal på slottet?

Jag har för all del blivit danslärare igen, för mina vänner på Chalmers. Och Anna, som har det så seriöst har skrivit värta PM:et om vad det är som gäller och grejer! Lovely! Ska bli kul och dansa lite igen! Får se om jag har tålamod att lära dom små liven bara. Haha, har ju en tendens till att ge upp lite fööör lätt! Men det hela ska nog gå som en dans på rosor! =)

Jag har födelsedagsångest också, jag vill verkligen inte fylla år! Eller... klart jag vill bli 20 och så. Men jag orkar inte med att göra något utav de hela!Hade vart så gött om någon annan kunde gjort de hela så kunde jag bara komma och se glad ut! De hade funkat så bra för mig så! Men jag får väl ta och hitta på något finuligt! Det löser väl sig nog.
Sen så går tiden alldeles för fort! På tok för fort alltså! Det är redan slutet på okober! Jag menar hallå eller!? Vart tog sommaren vägen?!?!?!?
Sen så kommer alla födelsedagar på en gång, verkligen ALLA! Jag orkar bara inte med det hela! Kan det inte bara bli 20 december så jag får åka iväg med min familj till Fjällen och bara vara!? Det hade underlätat sååå om jag bara kunde få sjunka genom jorden en stund och dyka upp efter allt jobbigt! Så kan jag ju gå vidare och vara jag ändå!

Well... Livet är en dans på rosentaggarna just nu. Men jag ska en dag, en dag, dansa på de silkeslena blodröda bladen!

Watch me!

Tron på en själv, livet, kärleken, ödet?

Ja, då va mitt livs första tenta avklarad. Shit, det var längesen jag var så nervös över något. Herregud! Man är visst så rädd för att misslyckas. Även fast man har en chans gång på gång tills man helt enkelt ger upp! Varför vara nervös? Fartygsstabilitet och konstruktion alltså, vilken kurs! Rena floppen! Med föreläsningar som var svårare än svårt och med en tenta som jag, tillochmed jag, blev klar med efter 1½ timma. Helt otrolig konsit kombination! Dessutom hade jag ingen känsla om de gick bra eller inte. De kan gå som jag vill, strålande! Men det kan lika gärna gå käpp rätt åt helvete! Ja, det återstår tre veckor att se! Shit!

Dags att ladda upp för nästa tenta, el- och reglerteknik! "Holy Fucking Shit And Crap!" säger jag till de! Ja på riktigt, "" Heligt Knullande Skit Och Skräp!" för det är precis va de är. Det är så abstrakt allting. Vad ska man plugga på, egentligen? De ger oss kursmaterial de egentligen inte tycker om, de ger oss en övningstenta som är helt värdelös och för svår och allting är bara så jävla flummigt! Jag blir galen och får rena rama kortslutningen i huvudet!

Nu snackar vi tentaångest på riktigt!

Men... Lite roligheter i de hela också! Jag ler ändå! Dels för att man mår bra av att le och att jag vet inte... Jag känner mig glad. En sjukt obehaglig känsla för tillfället, ovana har det visst blivit, deprimerande nog! Men! Jag ler, på riktigt!

Jag har även fått reda på att jag ska vara toastmaster på scouternas Nobellmiddag med Gösta. Skoj ska de bli och jag har lätt hittat den bästa outfiten! Grymt kul ska de bli och jag kommer vara så jäkla snygg! :) Så håll i er. Den 11 december då får ni se på en HETING! ^^)

Något jag även kommit till insikt med att jag ännu en gång duger som jag är. Att jag är så jävla glad att jag inte är dom, som inte fixar att jag klarar av att stå för mig själv och vara stolt över det. Javisst, jag har gjort mina misstag, men jag ångrar ingenting! Nej, jag tror fan inte att jag ångrar något. Jag har istället utvecklats som människa! Vilket jag är oerhört stolt över. Jag har lagt de onda bakom mig. Jag har gråtit så länge jag velat men samtidigt har jag vetat att Allt De Onda aldrig kommer hit en gång till, för så är det sagt! Och det är ingenting jag bara tror, nej jag bara vet det! Det kommer aldrig ske igen! Jag bara vet!

Så jag kan klara mig utan dig nu, så som du ville från början. Nu slipper du mig, om du vill...?

Du tog en chans att älska mig och jag tog en chans att älska dig. Vad som gjorde att chansen försvann vet jag inte riktigt. Om de nu inte berodde på mig, vad var det då?

Ibland kan jag tro på ödet men dom tillfällerna vi byggde upp känns det plötsligt hopplöst. Kom du ens ihåg de du sagt till mig, det betydelsefulla, det med känsla, det om kärleken? Tror du ens på det själv? Som vanligt kommer jag väl aldrig få dom svaren, inte ifrån dig i alla fall. Men kanske från någon annan? Ja, tiden får visa vägen och då får vi se.

Jag tror på det jag vill. Jag tror inte ett skit på att du inte är rädd för mig och Allt Det Onda. Det va ju därför du stack! Det är ju så människan fungerar, vi är gjorda att fly och inte hjälpa! Se på dom som överlevde i Titanic, inte fan va de dom som va vänliga och hjälpte gamla, barn och kvinnor till livbåtarna. Nej, det va de fega jävlarna som sprang före allt och alla först ner i livbåten. Precis så gjorde du, du sprang, så fort du bara kunde. Och jag va så illa tvungen att hjälpa, hjälpa mig själv att fixa de hela, att kriga!

Jag vet att det mesta av det här är löst nu, oss emellan, men det finns ändå en stor besvikelse kvar. Och min tillit till dig. Kommer jag någonsin kunna lita på dig igen? Kommer jag någonsin kunna be dig om hjälp? Jag hoppas verkligen att jag kommer kunna göra det. Men det är upp till dig.

Sedan så finns du, som man inte vet va man ska göra av. Som ger ett intryck av att både vilja ha och äta kakan. Vill ha dina principer kvar fast ändå bryta dom. Va de jag som skapade revolution i skallen på dig eller vadå? Du säger en sak och sen skriver annat till mig. Jag förstår inte logiken, jag förstår inte! Hur tänker du egentligen, va vill du med mig egentligen? För du vet, jag tänker inte palla med detta hur länge som hellst. Jag vill ha ett erkännande eller så kan de ju lika gärna vara. Jag är en sån som vill ha raka puckar vettu, inget ordblajj, ut med de bara! Bums!

min inspiration

Tänk om jag ångrar mig
och sen ångrar mig igen?
Vad gör jag då?
Går min väg
eller stannar jag kvar?
Finns du kvar, även om jag går?
Finns du kvar, om jag kommer tillbaka?
Du är ju meningen i mitt liv
du är ju min inspiration.
Du fick mig att känna någonting
Jag vill att du ska veta,
ingen behöver dig mer än jag.