Du som reser mig Se mig, hör mig, känn mig!
Du måste hitta ut för att hitta in!
Jag tror det svajar i min själ.
Se mig, sa jag!
Hör mig, sa jag, känn mig!
Jag litar på dig, du som reser mig.
Men jag kan ha fel, jag förstår inte allting själv, jag måste lösa upp det här!
Jag såg din chans att bli lämnad ifred, en chans att få vara med. Men det kom annat ivägen. Det finns ingenting som räcker, hjärtat kommer aldrig till tals! Men ändå, du min vän i livet. Se när kvällen brinner upp. En enda sak är givet, vi är två hjärtan i en och samma kropp. Men jag tappar allt igen. Det är möjligt att det händer, det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder. Men ändå, du min vän i livet. Se när sommaren blir till höst, en enda sak är givet, du bär min luft, i ditt bröst.
När natten är här ska jag lämna allt tillbaks, vinet och skulden jag har. Du visste nog att jag hade mina själ, ett sätt att ge och ett sätt att ta. När mörkrets sista trummer dånar ut, överger och lämnar mig kvar! Jag blundar i en frusen tyst minut. Ett mycket sällsynt exemplar.
Ljus, stanna kvar! Kom och va min vän. Kom och ljusna mig igen, igen, igen!
Du sätter aldrig tilltro till en dröm, de sångerna som tar ens lik tillslut. Din skönhet inspirerar mig till en lögn, när mörkrets sista trummor dånar ut. Varför står du annars här? Du kunde ju valt den andra vägen. Du läser mig kapitel för kapitel, jag är mindre stolt nu, midre förlägen. Kom och va min vän för en sekund! När kvällens första frusna stjärnor vaknar. När natten kommer ska jag ge allting tillbaks. Resterna som jag fråssat i förgäves.
Ljus stanna kvar, kom och va min vän, ljusna mig igen, igen, igen!
1 kommentar:
Väldigt vacker.
Skicka en kommentar