onsdag 18 november 2009

Svammel?


Hur kommer det sig att de som man vill dölja kommer fram ändå? Det finns ju en anledning till att det är dolt under ytan. Orden kommer aldrig till stämbanden och yttras. Men hur kommer det sig att de syns ändå? Det gnager mig verkligen. Behöver jag berätta det? Eller får det lova att ligga dolt som det är? Jag vet att det har påverkat mig, men jag trodde inte det va sån skillnad, eller är det de?
Ja... Vad vet jag, vad vet jag. Och jag lär ju inte få reda på någonting heller.
Sen är ju mitt självförtroende kassare än vanligt. Jag blir faktiskt lite förvånad själv faktiskt. Känner mig så fruktansvärt negativ när det gäller mig själv. Dansen går inge bra, sjunger gör jag knappt längre och jag tror ju inte på mig själv längre! Jag tror ju inte på att jag kommer lyckas. Ne usch, jag är verkligen hemsk mot mig själv!
Suck!

Men någonting jag kan vara stolt över mig själv är att jag klarade el- och stabilitetstentan!!! Jag klarade det! Jag fick till och med en 4:a av 5 på stabilitetstentan. Helt otroligt faktiskt!
Då ska man fokusera på maskinteknik A och B då. Snurrigt som satan är det i alla fall!!! Jag menar shit alltså! Men det löser sig! Det gör det ju för det mesta! Inte oroa sig... än!
Sen så har jag insett hur långsint jag är. Jag kan verkligen inte förlåta svek som är gammalt sedan länge. Det går verkligen inte! Jag har försökt, men nej, jag kan inte släppa det! Hur ska man kunna lita på någon som svikit en gång redan? Hur ska man veta att den inte sviker igen och igen och igen!? Det lär jag väl inte få svar på heller.

Men det tål att tänkas på!

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är fantastisk!!!
Svek är svårt att glömma, jag vettetusan om det går ens. Frågan jag ställer mig är om det går att förlåta. För det känns lite som om att det vore den sista utvägen. Men när det gäller det svek som jag tänker på så vill jag inte ens förlåta. Och då blir det svårt...

Det du har varit med om måste väl ha påverkat dig? Stora saker gör ju ofta det. Och även fast sakerna i sig kanske är hemska, och något man helst velat slippa så kanske de ändå givit dig något otroligt stort. Du måste inte berätta om det, men jag tipsar dig om att komma ihåg det, det låter kanske konstigt, men du skulle kanske nästan kunna vara stolt över det, du har ju klarat det. Det mesta. Kom ihåg det, och kom ihåg att du är en underbar människa.

Jag är glad att jag träffat dig!