torsdag 26 november 2009

Det känns bara lulligt!

Varför ska alla ha åsikter om hur jag lever mitt liv?
Gör si och gör så!
Det va då helvete, lämna det ifred! Varför ska jag bli ett analyseringsoffer?
Du vet ju inte ett skit om hur jag lever och varför jag är som jag är!
Jo visst ibland kan du till och med pricka rätt, vilket är sjukt läskigt. Men ibland har du åt helvete fel. Och dom tillfällena så låter du så jävla säker, men du har egentligen ingen jävla aning!

Jag har legat sömnlös nästan varenda natt denna veckan och det resulterar inge vidare. Jag trilla på dansträningen och knät sket sig. Fasen! Jag måste sova! Men jag kan verkligen inte tvinga mig sova. När jag väl somnar så drömmer jag drömmarna, om och om igen. Jag vaknar av att jag skriker. Samma dröm, igen! Varför kan det bara inte sluta? Om du bara va här. Och kunde hålla om mig, dämpa skriken, torka tårarna som rinner ner för mina slummrande ögon!

Om vi drömde samma dröm, så kanske du förstår. Men hur ska du göra det? Du vart ju aldrig med och upplevde det hela. Allt Det Onda!
Jag vet inte än, om jag kommer kunna förlåta dig. Trots att jag älskar dig. Så är sveket soppas stort att det ibland väger över. Du är nu min vän. Bara vän? Är jag ens din vän?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vill ha ditt hjärta mot mitt hjärta, inatt!
Jag vill smekas av dina händer.
Jag vill vila mina läppar mot gropen i din hals.
Jag har väntat länge nog nu!
<3

Inga kommentarer: