Tänkte du ens på mig någonting?

"Since the day I saw you, I've been waiting for you. You know I'll adore you 'til eterniti."

Jag förstår verkligen inte! Varför inte ta chansen? Det kan ju gå bra! Varför inte ge mig en chans att lita på mig? Var du verkligen tvungen att få mig att känna mig så hopplös och utnyttjad? Var det verkligen det du ville?

Frågorna är ju alltid fler och svaren... ja det kommer ju aldrig några svar! Jag visste ju inte vad jag skulle säga då. Efter att ha blivit sågad vid fotknölarna, va fan ska man säga? "Men ge det ett försök åtminstone" ? Du har ju redan bestämt dig för att inte ens lyssna på vad ditt hjärta vill. Vad ska jag då kunna säga?

"Vi har ju hela sommaren på oss". Shit i helvete! Vet du hur långt det är kvar till sommaren? I alla fall fem månader tills det blir varmare i alla fall. Fem månader kvar tills DU slutar skolan. Men har du ens tänkt på att jag slutar redan i början av mars? Vet du hur kort tid knappa 2 månader är? Men nej, inte ens chansen fick jag.

Fy fan va fegt och egosentriskt!

Jag trodde verkligen inte att du va så feg.

Jag är mest besviken på att du gav upp så lätt. Jag trodde verkligen inte detta om dig. Jag känner mig så utnyttjad på något vis. Nersmutsad. Här har jag liksom öppnat mig mer än för någon annan och så bara får jag massa skit på mig, genom att du bara går därifrån! Det du sa till mig den där natten, var det bara bullshit eller? Det är väl det som är det värsta, att man ena stunden får höra hur jävla underbar och go man är, men i andra stunden så... bara ger du upp! Jag tycker ju om dig vafan! De du sa, "ja men varför inte. Vi kan ju i alla fall försöka" varför inte lyssna på dom orden? varför lyssna på det som borde vara det "förnuftiga"? Go with the flow! Om du ens insåg att du precis öppnade dörren för mig att springa min väg! Hade du då gjort likadant då?
Jag kännde det verkligen på mig. Då när du lämnade mig där, så försvann alla dina känslor. Du bara lämnade mig där, den öppna boken smälldes inte ens igen, utan blev bara kastad i marken i kylan. Det var nog det som kändes mest!

Jag trodde bara inte att du var så feg och inte ens tyckte att det var värt att ge det hela en chans! Visst det är ju en bit emellan oss, men ett försök var jag väl ändå värd? Eller?

Varför tar du inte chansen när den står och knackar på din dörr?

Suck!

Älskade mamma!

Ibland glömmer jag av hur mycket jag älskar min mamma. Hon ser så mycket som man inte har en aning om. Hur hon kommer in till en och bara rätt ut ber en att snacka. Och när man börjar pratar så flyger allt ut ur en, ALLT!
Det är helt otroligt hur skönt det känns att få prata om allting! Har gråtit så mycket att huvudet är helt tomt, a empty box! Helt otroligt verkligen!

Shit nu kan jag verkligen inte skriva mer. Mer än att jag älskar min mamma!

Hon är vekrligen bäst!

Grubbel grubbel!

Varför hör du inte ens av dig? Inte på hela dagen! Knappt igår heller! Va jag bara ett tidsfördriv för dig? Eller är du också rädd för mig? För att jag är som jag är och inte riktigt kan släppa in dig i mitt liv riktigt än? Va? Snälla ge mig ett svar!!!

Jag vet att vi inte vet va vi ska göra med saker och ting. Men du kan väl åtminstone säga hej. Säga att du lever typ. Eller måste jag dra i den tråden också?

Dessa män....

Ta det försiktigt nu, för det är mitt hjärta du håller i din hand!

Jag avskyr dagar som dessa. När man sitter själv och inser att man är... själv! Är rastlös som få och inte ens gitarren kan få mig lugn! Jag blir tokig! Inte en kotte finns ju i närheten!

Typiskt!

Mycket nytt... Bland annat ett nytt år!

Då blev det dax för 2010 att träda fram. Undrar hur det kommer att gå? Det började spännande, mysigt och toppen. Men så här mitt i natten den 1 januari så börjas det igen. Tankarna, grubblet! Vad ska ske, kommer saker och ting att hålla, är det de här jag verkligen vill? Jag är ju så svag. Ska jag fixa det här? Att öppna mig igen, att berätta om det. Lyssnar just nu på en låt som får mig att känna saker och ting liiiite, lite lättare. En förklaraing om hur det är alltså:

" But there's some things you need to know about me:
I'm weak right now, so weak right now. I need proof before I dare to open this heart, so I prepeard a quiz fort you!

Would you freak if I said that I like you?
Do you walk the line?
Is you IQ higher than you neighbour's and is it very much higher than mine?
Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away when I slob when I eat?
Will you let me be myself?
And if I fall, would you pick me up? "

Ja som sagt, texten beskriver precis det jag vill fråga dig. Om jag faller, plockar du upp mig då? Jag är rädd för att öppna mig igen. Jag har blivit så sårad och vart med om för mycket skit!
Det är bara att hoppas på det bästa nu. Det är ju nytt år för sjuttsingen och nya möjligheter!
Ska försöka mig på att sova lite granna i alla fall. Ska ju göra årets första jobbinsatts imorgon ju!

Sweet dreams!

Kommer fortfarande att använda denna... jag skaffar mig bara en tankebox till!

Jag har en ytterligare tankebox redo för tankar och grubbel som jag har.
Av olika anledningar har jag gjort detta.
Vill Du ha sidan till min kära tankebox?
Kommentera då och säg vem Du är och att Du vill ha sidan.
Så kanske jag ger dig den.

Ciao så länge!

Fan fan fan!

Varför ska saker och ting ska vara så svårt?!
Ska det vara så svårt att bara säga det? Va?! Kan jag inte bara erkänna det? Att jag gillar dig, jag är nyfiken och vill vara med dig!
Fan, om du känner likadant, varför kan inte du ta steget då? Eller har du redan gjort det och att det nu är min tur att ta nästa?

Fan.

Fan, fan, fan!

Och mer skit kommer med det hela! Skit är det väl inte precis, hon är toppen! En underbar vän!Men på nått vis så känns det som om jag inte får känna som jag gör på grund av det, men jag vet inte, det kanske är bara jag som tänker tokigt!?
Och jag kan inte säga detta till henne heller. Det känns... pinsamt? Att det är just honom som jag tänker på hela tiden, att det är honom jag är nyfiken på och vill.. ja, lära känna lite mer.

Annars så är det ganska okej. Julen har varit jättemysig med skidåkning och familjemys! Annorlunda och toppen! Idag vart de inte lika bra förstås! Ramlade och det knakade till i knät mitt. ILLA! Så nu sitter jag här och dricker öl och vilar.

Och grubblar massor förstås!

Hur ska detta gå egentligen?