jag vet... det var ett tag sen

Ja, tiden går... jag har börjat jobba igen och det går riktigt bra nu! :)
Sjukgymnasten säger att jag förhoppningsvis kan komma tillbaka helt och hållet, tillochmed tillbaka till hip-hopen! :D
Jag blev så glad!
En annan sak som gjorde mig mindre glad va att nu, när jag inte får dansa, sp kommer ALLA erbjudanden. Folk som vill ha mig som korrograf och danspartner... "Välkommen i mitten på mars" är de svar jag mpste ge tyvärr, och då är det försent! :( suck!

Varför nu, varför?!

Men... Huvudsaken är ju den att jag kommer tillbaka till dansen någon gång igen!
Jag var så rädd att det skulle vara den sista gången jag dansade på nyårsafton.. Men icke!
I slutet av mars blir det en kadundrans dansfest för att fira min återkomst :D
Micke och jag ska börja tävlingsdansa och jag ska börja dansa tango, ÄNTLIGEN!
Bara jag hittar en danspartner...
Bara jag hittar en danspartner....
VAR ÄR DU!?!?!??!!
Hjälp... eller nått?! :/

Ja... skadad och uttråkad

Operation... Bra!
Rehab... Okej!
Sjukskriven... Katastrofalt!

Jag har nog aldrig varit så rastlös i mitt liv! Ensam och uttråkad så de finns inte! Jag har nog kollat upp emot 20 filmer på en vecka... Ja, ni hör ju själva, det bara skriker tråkigt om allt!
Men jag går åtminstone riktigt bra nu en vecka efter operationen. Det blir bättre och bättre och på måndag nästa vecka åker stygnen bort och det blir dax att börja jobba igen.
Då, äntligen ska jag få träffa folk igen!
Prata med människor,
börja le igen!
Det låter som fin musik i mina öron!

Ljuvligt!

Längtar efter så mycket nu för tiden, efter sommar, efter min kärlek, efter människor, efter ett glas vin (om man får säga så utan att känna sig som en alkolist, men sanningen är den att jag inte fått dricka någonting sen 2 veckor tillbaka nu. Och det är just det där lugnande glas vinet som skulle sitta så bra i dessa tider). Haha nu känner jag mig som en alkolist. Men det är jag verkligen inte de kan både jag och massa andra intyga!!!

Okej, nu ska jag inte säga nått mer om de så man kan missuppfatta saken ännu mer. Men jag längtar efter pojken min! Det var en vecka sen nu, en vecka sen han höll om mig, såg på mig och fick mig att le!
Jag saknar honom mest tror jag! Men snart, snart så ses vi igen!

Längta!

smärta... och du är världens finaste människa!

Knät är... knas men jag är nog den lyckligaste människan!

Jag känner världens finaste människa! Han är otroligt vacker och underbar!

"Hon är underbar! Hon är den enda som jag någonsin känt att jag vill dela hela livet med."

Är inte det typ dom vackraste orden man kan höra från ens pojkvän?!
Han är så oerhört snäll och gör mig så lycklig att det knappt går att få fram ord!

"Jasg älskar dig. Mer och mer för varje andetag. Jag saknar att få röra din kropp, om så bara för en sekund. Jag saknar dina kyssar som fyller mig med livsenergi. Du är mitt allt!"

Jag kan knappt tro att han verligen har sagt detta till mig, till just mig. Och han menar det, vartenda ord (om man gör som jag, tror på dom<3) !
Det är en underbar känsla! En känsla som får all sorts smärta att försvinna och istället fylla kroppen med all glädje och kärlek som ens existerar! Mitt hjärta har sån träningsverk nu att det är galet!

Mina fingrar bara spritter omkring på tangentbordet att jag knappt vet vad jag skriver ens. Men jag kan inte låta bli att le, och somna nu, det tror jag är omöjligt! Det enda som skulle kunna få mig att somna nu är mina starka smärtstillande som får en total-groggy!
Men men.
Jag kunde inte låta bli att uttrycka all känsla som bubblade inom mig, jag kan inte skrika nu för jag vil ju inte väcka alla ^^,

Sov så gott så ska jag nog också decka lite!

?

Det kom som en chock!
Allt tissel och tassel nådde även mig och visade sig att jag va i mitten i ett svartsjukedrama!
Jag är inte intresserad av honom!

Jag har ju min Axel och jag älskar honom, ingen annan!
Han och jag är bara goa kompisar och har en väldigt bra kontakt med varandra, men inte är jag intresserad av honom på det sättet för det.

Dessa onda blickar. Jag kände mig som bovven. Den som kom och förstörde. Jag har inte gjort någonting, inte avsiktligt och jag vill verkligne inte förstöra någon vänskap, från något håll!

Snälla, lyssna på vad jag säger, vad han säger!
Han älskar dig mer än någonting annat
och jag älakar min underbara pojkvän mer än det finns stjärnor på himlen!
Du behöver verkligen inte oroa dig eller vara svartsjuk! Aldrig, det kommer inte behövas!

Det som skar mest i mig va att du inget sa till mig. Bara till alla andra som kollade på mig som om jag mördat någon. Tycker du inte att jag hade något att säga om det här? Att det stod mellan oss tre?
Det va det som sårade mig mest, inte själva handlingen, för det var bara en löjlighet!

ja.. då va de 2009 då

2009...
Ja, ett nytt år va de visst och löften blev till!
Frågan är väl som alla år, håller dom?!
Jag höll i och försig 2008-löftena, att tro på mig själv och ta dagarna som dom kommer. Som den usla planeraren jag är så gick, det där med att ta dagarna som dom kommer, galant. Däremot att tro på mig själv, jag vet inte... Jag kan väl göra de bättre. Men man kan ju inte förändra världen på en dag och solen har ju sina fläckar, så jag får nog en chans till om jag är snäll :)
Men nyårslöften får man ju inte säga egentligen, otur och allmän skrockgrej. Men det tänker jag inte berätta heller...

Imorgon jobbar jag sista dagen innan jag ska opereras... Jag är nervös samtidigt som jag är lättad samtidigt som jag är rädd!
Jag är lite nyfiken också. Jag menar, jag har ju varit helt ovetande om vad det är för skada och om 4 dagar får jag reda på det! Om det nu är någon skada vill säga. Men, eftersom jag har ont och shit så är det väl nått. Eller jag vet inte...
Jag funderar nog för mycket kring det!
Det får ordna sig helt enkelt.
Vi märker väl hur det går!