?

Det kom som en chock!
Allt tissel och tassel nådde även mig och visade sig att jag va i mitten i ett svartsjukedrama!
Jag är inte intresserad av honom!

Jag har ju min Axel och jag älskar honom, ingen annan!
Han och jag är bara goa kompisar och har en väldigt bra kontakt med varandra, men inte är jag intresserad av honom på det sättet för det.

Dessa onda blickar. Jag kände mig som bovven. Den som kom och förstörde. Jag har inte gjort någonting, inte avsiktligt och jag vill verkligne inte förstöra någon vänskap, från något håll!

Snälla, lyssna på vad jag säger, vad han säger!
Han älskar dig mer än någonting annat
och jag älakar min underbara pojkvän mer än det finns stjärnor på himlen!
Du behöver verkligen inte oroa dig eller vara svartsjuk! Aldrig, det kommer inte behövas!

Det som skar mest i mig va att du inget sa till mig. Bara till alla andra som kollade på mig som om jag mördat någon. Tycker du inte att jag hade något att säga om det här? Att det stod mellan oss tre?
Det va det som sårade mig mest, inte själva handlingen, för det var bara en löjlighet!