Jag är fortfarande tagen sedan gårdagen. Kan det vara för att jag inte alls är van vid att höra sådana ord? Antagligen. Antagligen för att jag knappt tillåter mig själv att vara bra. Vilket är skit. Som jag försöker ändra på, väldigt mycket!
Men jag bara känner att... Jag vet inte. Att jag inte är värd det, dessa fina ord som sagts till mig.
SKÄRP DIG SARA!
Jag försöker numera att se det mesta positivt och inte tänka så mycket. Fast ja, tänka kommer jag alltid göra, reflektera över allting. Men jag kanske inte behöver bearbeta allting så himla myclet och ingående! Bara leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden, för den kommer ändå komma! Ett bra uttryck som jag kläckte igår. Jag kan inte råför det, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv när jag kläcker ur mig sådana saker, eller metaforer som bara... klickar! Det känns så jävla bra. Jag känner mig bra. Den ända av de få gånger jag helt ärligt känner mig bra! Jag borde ta vara på dom stunderna mer!
Jag har också insett att jag verkligen kan vara blind. På riktigt! "Kärleken är inte blind, bara ganska närsynt". Jag är verkligen blind. Jag fattar inte när någon tycker om en, så som, början till kärlek liksom. Jag fattar inte, hur ser man det?
Jag måste ha det sagt rakt ut. "Jag tycker om dig jäbligt mycket". Säger man så till mig så fattar jag ju. Och då kan jag kanske ta vara på tillfället istället för att missa den gång på gång.
Dags att förändra saker och ting!
BUMS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar