Göteborg är kallt, jag vet!

"Göteborg är vinter, snart är det vår jag lovar! Bara några veckor kvar av kylan sedan slutar staden sova!"

Jag vill verkligen ha vår, NU! Jag pallar inte med snön längre, jag pallar inte med att mitt hjärta fortfarande går i skolan och inte vill komma hem! Och här sitter jag, ensam och har endast en föreläsning och förhoppningsvis bara en tenta kvar! Bara en vecka kvar, så håller han om mig igen! Då har det gått en månad sen sist! Fasen, samtidigt som tiden gått fort som attans så har tiden gått galet långsamt, samma sak är det nu. Jag vill ju att veckan ska gå fort som bara den, samtidigt som jag verkligen inte vill att tentan ska komma! Jag har verkligen ångest för den. Så galet svårt!

Det är sjukt va en endaste människa kan påverka en! Det var längesen jag kände mig så knäpp på nått vis. Jag är väl kär antar jag. Om han ändå bara kunde ringa! Sitter och lyssnar på musik jag vet vi båda tycker om och saknar honom som få! Tänker han nått på mig? Saknar han mig? Tycker han ens om mig? Om han bara kunde ringa!

"Jag vill förföra dig med allt jag har. Beredd att ge det sista jag har kvar. Jag vet att kärleken sover i din säng. Vad skulle hända om jag kunde väcka den? Låt mig försöka. Försöka."

Dags att födriva tiden

En kväll på jobbet, och inte ett smack att göra. Inte en kund är inne, ingenting finns att fylla på i butiken, bilarna är tvättade... Finns ingenting att göra mer än att titta på klockan och bara längta tills man slutar! Men jag har ändå haft en bra dag! Jag fick 100 spänn av en kund då hon glömt sin mobil här och jag fick tag på henne. Rätt nice ändå!
Ja, jag kommer jobba galet mycket nu! Ska försöka hinna med att plugga också :/ Har ju gett mig fan på att jag ska klara den dära tentan! Jag bara SKA klara den! Samtidigt som jag längat till den 10 mars, då jag får träffa mitt hjärta igen, så vill jag vetrkligen inte att den dagen ska komma! Det är ju då jag skriver tentan. Maskinteknik B... Jultomten till föreläsare och en galet flummigt ämne måste jag ju säga! Fasen... det är bara tre veckor kvar nu... Tre veckor, som kommer vara en evighet samtidigt som det kommer gå fort som satan! Dels för att jag kommer jobba massor, sen är det 4 föreläsningar kvar i skolan och så är det ju lite annat på gång också. Hmm... hur ska detta gå?

Well... äntligen kommer en kund!
Ciao!

Ensamhet

Får man lov att känna sig ensam, trots att man inte är det? Får man lov att sakna någon så mycket som jag gör?!

"Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nått, hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans. Det känns tomt - eller hur?"

Jo, visst känns det känns tomt, galet tomt! Och imorgon är det Alla Hjärtans Dag... och vad gör jag? Jo, jag ska jobba. Och tvivel om att känna kärleken där är stor. Möjligtvis att min underbara kollega får mig att le ändå! Just nu kan jag inte le alls. Jag vet inte... Det känns verkligen tomt!
Det är så långt bort. Tiden är långt bort, min kärlek är långt bort! Allting är långt bort. Och här är jag... Jag vill inte vara här längre, jag vill bort! Bort, bort, bort!

Jag vill vara fri som en fågel! Och flyga över land och rike till min kärlek och sen stanna där! Utan tvång att komma tillbaka, utan att känna skuld eller skam!
Jag vill ju bara vara fri!

Fan, fan, fan!

Är det nått som är fel? Va? Vågar du inte säga det till mig? Det var längesen jag kände mig så... ja vad ska man säga. Ensam och utanför världen liksom. Fast jag är nog inte det egentligen. Det är väl nått som fastnat på mig och inte vill försvinna!

Fan, fan, fan!

Jag kanske ha blivit med blåskatarr också! Suck! Orkar inte med mediciner och sånt! Skit också! Fast nu ska vi väl inte ta händelserna i förväg... Får reda på de om typ 5-6 timmar då mamma kommer hem. Men det känns obehag och skit på en och samma gång!

Fan, fan, fan!

Varför är du inte här nu, och håller om mig? När jag är rädd och ensam? Varför är jag hela tiden så rädd för att vara ensam? Är man rädd för sig själv då? Jag vill inte vara rädd, jag undrar egentligen vad det är jag är rädd för..?

Fan, fan, fan!

Idag ska bli dagen när du kysser mig!

Nu är jag påväg! Äntligen ska jag få bli omhållen av mitt hjärta! Jag längtar som en galen tok! Att en människa kan göra en så galet glad, det är helt otroligt! Han har verkligen fått mig att börja tro på kärleken igen! När jag kommer hem igen är det en månad tills vi ses igen! Egentligen var det inte meningen att jag skulle åka ner egentligen. Men pappa gav mig ett litet hopp, och så sprack den planen... Men jag var så inställd på att jag skulle få åka ner så jag tog mina sista pengar och inplsköpte biljetter! Och dagen efter, alltså idag, sitter jag nu på tåget som rullar mot skånelande! Det känns så otroligt nice alltså! Dock håller mitt huvud på att sprängas i småbitar, men det är ett problem jag kan leva med. För om en timma rullar vi in på Malmös tågstation och då bär det av till ett apotek så är det problemet förhoppningsvis ur världen!

Ja, dagarna går och nu är det bara 4 föreläsningar kvar i skolan... Det är med sorg i hjärtat måste jag erkänna! Jag kommer sakna alla nått så fruktansvärt mycket! Under de dagar då vi hade brandövningarna så märkte man verkligen hur nära alla kom varandra! Vilken sammansvetsad klass vi faktiskt är. Och den sista stunden innan vi skulle sluta märkte man på många att det i stort sett var det sista vi gjorde tillsammans! Det var en ledsam underton i alla "ha de bra" och "hej då, vi ses!"... Vilket inte va något jag ville vara med om!
Suck... Jag kommer verkligen sakna alla! Jag hoppas att de flesta inser hur underbar stad Göteborg är så att de återvänder/stannar kvar!

Hoppas hoppas hoppas!!!!
'Cause I like you guys! :)