Idag ska bli dagen när du kysser mig!

Nu är jag påväg! Äntligen ska jag få bli omhållen av mitt hjärta! Jag längtar som en galen tok! Att en människa kan göra en så galet glad, det är helt otroligt! Han har verkligen fått mig att börja tro på kärleken igen! När jag kommer hem igen är det en månad tills vi ses igen! Egentligen var det inte meningen att jag skulle åka ner egentligen. Men pappa gav mig ett litet hopp, och så sprack den planen... Men jag var så inställd på att jag skulle få åka ner så jag tog mina sista pengar och inplsköpte biljetter! Och dagen efter, alltså idag, sitter jag nu på tåget som rullar mot skånelande! Det känns så otroligt nice alltså! Dock håller mitt huvud på att sprängas i småbitar, men det är ett problem jag kan leva med. För om en timma rullar vi in på Malmös tågstation och då bär det av till ett apotek så är det problemet förhoppningsvis ur världen!

Ja, dagarna går och nu är det bara 4 föreläsningar kvar i skolan... Det är med sorg i hjärtat måste jag erkänna! Jag kommer sakna alla nått så fruktansvärt mycket! Under de dagar då vi hade brandövningarna så märkte man verkligen hur nära alla kom varandra! Vilken sammansvetsad klass vi faktiskt är. Och den sista stunden innan vi skulle sluta märkte man på många att det i stort sett var det sista vi gjorde tillsammans! Det var en ledsam underton i alla "ha de bra" och "hej då, vi ses!"... Vilket inte va något jag ville vara med om!
Suck... Jag kommer verkligen sakna alla! Jag hoppas att de flesta inser hur underbar stad Göteborg är så att de återvänder/stannar kvar!

Hoppas hoppas hoppas!!!!
'Cause I like you guys! :)