Är det nått som är fel? Va? Vågar du inte säga det till mig? Det var längesen jag kände mig så... ja vad ska man säga. Ensam och utanför världen liksom. Fast jag är nog inte det egentligen. Det är väl nått som fastnat på mig och inte vill försvinna!
Fan, fan, fan!
Jag kanske ha blivit med blåskatarr också! Suck! Orkar inte med mediciner och sånt! Skit också! Fast nu ska vi väl inte ta händelserna i förväg... Får reda på de om typ 5-6 timmar då mamma kommer hem. Men det känns obehag och skit på en och samma gång!
Fan, fan, fan!
Varför är du inte här nu, och håller om mig? När jag är rädd och ensam? Varför är jag hela tiden så rädd för att vara ensam? Är man rädd för sig själv då? Jag vill inte vara rädd, jag undrar egentligen vad det är jag är rädd för..?
Fan, fan, fan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar