Stolt, sömnig och... kanske lite ångest?!

Trots att jag håller på och hostar upp mina lungor och snorar som få, så kan jag inte låta bli att vara så stolt över mina "elever" på danslektionen idag!
Trots att vi började om på nytt och hade tre nya killar med så var det hur roligt som hellst! Snacka om att man blev glad! Och självklart hade jag hjälp från min underbara vän "Gurkan" och idag fick jag lite extrahjälp av min före detta danspartner, roligt, roligt!

Jag måste ju säga att på sistone har jag haft så himla roligt! Jag har fyllt år och firat den tre gånger om, härligt kul har det vart! I lördagskväll var jag ute med lite folk och jag, Sara, var på en nattklubb! Det händere typ två gånger om året. Men denna gången hade jag verkligen roligt! Jo, det är sant. Jag hade sjukt roligt! Jag hade tillochmed ont i kinderna så mycket som jag skratta och log! :)

Jag har mått bra fram tills natten kommer och jag ska sova. Jag har nog sovångest skulle jag tro. Jag kan verkligen inte sova, jag vill inte sova! För om jag väl somnar så drömmer jag dessa jävla mardrömmar. Samma visa varje gång! Samma mönster, samma personer, samma bakgrunds"musik" och jag vaknar av samma skrik, mitt skrik! Jag orkar inte mera, hur blir man av med drömmar? Man säger ju att man drömmer om det man tänker på, men jag funderar ju inte på de förens jag är i drömmen... Ja, och så nu då. Jag förstår inte, eller jo, jag vet så mycket väl varför jag började drömma mardrömmarna, men det känns som om jag borde sluta med det nu. Det börjar ju nästan bli lite pinsamt! Förklara för folk varför man inte kan sova och varför man är så trött och sliten. Jag vill ju bara sova!

Jag vill ju bara sova!

Det känns bara lulligt!

Varför ska alla ha åsikter om hur jag lever mitt liv?
Gör si och gör så!
Det va då helvete, lämna det ifred! Varför ska jag bli ett analyseringsoffer?
Du vet ju inte ett skit om hur jag lever och varför jag är som jag är!
Jo visst ibland kan du till och med pricka rätt, vilket är sjukt läskigt. Men ibland har du åt helvete fel. Och dom tillfällena så låter du så jävla säker, men du har egentligen ingen jävla aning!

Jag har legat sömnlös nästan varenda natt denna veckan och det resulterar inge vidare. Jag trilla på dansträningen och knät sket sig. Fasen! Jag måste sova! Men jag kan verkligen inte tvinga mig sova. När jag väl somnar så drömmer jag drömmarna, om och om igen. Jag vaknar av att jag skriker. Samma dröm, igen! Varför kan det bara inte sluta? Om du bara va här. Och kunde hålla om mig, dämpa skriken, torka tårarna som rinner ner för mina slummrande ögon!

Om vi drömde samma dröm, så kanske du förstår. Men hur ska du göra det? Du vart ju aldrig med och upplevde det hela. Allt Det Onda!
Jag vet inte än, om jag kommer kunna förlåta dig. Trots att jag älskar dig. Så är sveket soppas stort att det ibland väger över. Du är nu min vän. Bara vän? Är jag ens din vän?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag vill ha ditt hjärta mot mitt hjärta, inatt!
Jag vill smekas av dina händer.
Jag vill vila mina läppar mot gropen i din hals.
Jag har väntat länge nog nu!
<3

24 november 2009

Japp... Då klev man ut ur tonårsvärlden. Och in på systemet! ^^)
20 år. Shit, nu vart dagen kommen. Att det skulle gå så fort då!
But, what to do, what to do?!!

_____________________________________________________________________

Jag väntar att höra något ifrån dig. (du vet mycket väl vem du är).
För det du håller på med nu är fan inte okej.
Och du ska fasen få reda på att du lever när du tänker öppna din mun och yttra lite ord.
Jag är inte riktigt nöjd med dig! Det är ju bara förnamnet!
Fan ta dig för det här. Det värsta är... om du är medveten om va du håller på med?
Du kanske sitter där och njuter av att jag mår dåligt. Att du tror du snurrat mig kring ditt finger.
Men där har du fel! Så fel. Ta den tid du kanske behöver, men vänta dig inte att jag kommer va kvar och att jag kommer ha väntat på dig. Jag jobbar inte så. Jag vänder om jag inte ser någon utväg.
Du har din chans. Hade jag vart du hade jag tagit den.
För snart finns inte chansen kvar.

Det är inte rättvist!

Om du bara kunde förstå hur illa detta tär på mig.
Hur svårt kan det egentligen vara att prata med mig?
Det va ju så himla enkelt innan. Vad va de som gick snett?
Fortfarande är frågorna många.
Och fortfarande inga svar!
Jag lovade dig att jag skulle fortsätta le. Men jag kunde inte hålla mitt löfte.
Jag kan inte le längre. Jag kan inte sova. Jag kan inte äta.
Förstår du nu hur paniken inom mig förstör?
Denna ständiga ovisshet. Jag orkar inte vara stark längre.
Nu skulle jag inte säga nej till en fribiljett till himlen. Jag skulle inte tveka en sekund.

Jag har inte ens fått en chans. Att förklara mig, om jag nu så behöver.
Du har inte gett mig en chans att visa något bra.
Jag drömde att du lyssna och förstod.
Men jag fick aldrig någon chans.

Det ser kanske ut som om jag vet. Men jag har verkligen ingen aning.
Jag svarar på ett språk jag inte kan. Om du bara kunde höra mig nu. Jag ropar på hjälp!
Det kanske är lätt för dig att bara låta det vara ett tag.
Men du gör det verkligen inte lättare för mig.

Det är inte rättvist att bara lämna mig här i ovissheten!

Förvirrade tankar och varning för ras

Allt kommer på samma gång.
Bomb på bomb släpps ner.
Den ena efter den andra.
Vad är det jag gjort för fel?
Snälla, berätta det för mig.
Är det ens jag som har gjort någonting,
eller vad är det som har hänt?

Jag har tappat kontrollen, jag får panik. Jag har panik. I väntan på stormen så gråter min själ. Innan den sipprar ut. Mina händer skakar medans lillfingret vet vad långfingret vill göra!
Ja, alla gånger jag fått höra vad jag inte får förstöra. "Gör si, nej gör så". "Förstör inte det här nu". "Följ mitt råd, gör så här".
Mina händer dom minns vad hjärtat skrev, alla gånger jag sket i allt det jag vet. Alla gånger som jag gjort det jag velat, och inte som alla andra vill att jag ska göra!

"Älska dig själv med en hand full av arsenik". Men hur ska man kunna älska någon som aldrig verkar ha älskat nån förut? Dina händer ber mig sova över, som ett tack för ikväll. Jag försöker visa dig med blicken, men det är inte det du ser, du ser allting annorlunda. Så som jag inte förstår. Så som du vägrar att förklara!
Vi talar sällan högt om hur det är. Det finns dagar då jag tänker på dig mer än någon annan. Men inte på det viset. Du oroar mig, samtidigt som du kan lugna mig. Det är svårt att förklara. Men jag orkar inte springa mer. Men det känns som om jag ändå kommer göra det igen, springa min väg. Jag är inte den som öppnar dörrarna, jag bara går ut! Ser jag ingen väg in, så vänder jag om och går min väg.

Solen ha gått ner, och det är nästan tyst. Hösten har rört sig in i stan. Det är mörkt nu. Och du har lagt dig. Ensamma dar i denna väldiga värld.
Ingen sömn.
Och inga svar!
Ingenting kvar mer än ett rostigt kniv, som hugger och vrider i mitt bröst. Snälla kom och hämta din kniv, den sitter fast mellan mina revben. Det börjar bli natt och den sitter kvar.
Jag sitter kvar.

"Du är så stark, Sara". Ja det så som dom säger. Men jag fixar inte det här, inte nu. Kan jag inte få slippa må skit på grund av någon annan? Kan jag få slippa fler menlösa ord, slippa fler slingervägar.
Snälla rara, säg va fan det är som pågår!

Det är varning för ras!

Åldersnojja?

Äntligen fredag!
Denna veckan har verkligen vart jobbig. Jag vet inte, men det känns som om den mest bestått av stress och panik. Jag har känt att jag inte hunnit med det jag velat. Men ikväll då jävlar ska de bli dans så det skriker om det. Knäna kommer ta stryk, jag vet, men det är jag beredd på. Jag har preppat mig med allt va salvor och piller heter som har med smärtlindring att göra. Voltaren-gel är numera min bästa vän!

Helgen fortsätter sedan med jobb, bio, sova, jobb, plugg och gitarrspel. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop allting men det ska nog ge med sig. Som det alltid gör.

Shit, idag är det ju fasen bara 4 dagar kvar. 4 dagar tills jag tar steget från tonåren! Det är då jag tar steget in på systemet! Haha!
Jag vet inte riktigt om jag vill det eller inte. Eller jo visst vill jag bli 20 år. Men sen kan det ju få stanna där. Jag vill inte ha mer ansvar nu. Samtidigt som jag inte vill känna mig som minst i världen. Lite dubbelmoral, jag vet. Men jag tror i och för sig att oavsett hur gammal man än är, så kommer man ändå känna sig så jävla liten!

Anyway. Dagarna går, det är ingenting jag kan ändra på. Så det är bara att acceptera att man blir äldre, så är det bara.

Men jag ska i alla fall rocka loss!
Ciao!

Svammel?

Hur kommer det sig att de som man vill dölja kommer fram ändå? Det finns ju en anledning till att det är dolt under ytan. Orden kommer aldrig till stämbanden och yttras. Men hur kommer det sig att de syns ändå? Det gnager mig verkligen. Behöver jag berätta det? Eller får det lova att ligga dolt som det är? Jag vet att det har påverkat mig, men jag trodde inte det va sån skillnad, eller är det de?

Ja... Vad vet jag, vad vet jag. Och jag lär ju inte få reda på någonting heller.

Sen är ju mitt självförtroende kassare än vanligt. Jag blir faktiskt lite förvånad själv faktiskt. Känner mig så fruktansvärt negativ när det gäller mig själv. Dansen går inge bra, sjunger gör jag knappt längre och jag tror ju inte på mig själv längre! Jag tror ju inte på att jag kommer lyckas. Ne usch, jag är verkligen hemsk mot mig själv!

Suck!

Men någonting jag kan vara stolt över mig själv är att jag klarade el- och stabilitetstentan!!! Jag klarade det! Jag fick till och med en 4:a av 5 på stabilitetstentan. Helt otroligt faktiskt!

Då ska man fokusera på maskinteknik A och B då. Snurrigt som satan är det i alla fall!!! Jag menar shit alltså! Men det löser sig! Det gör det ju för det mesta! Inte oroa sig... än!

Sen så har jag insett hur långsint jag är. Jag kan verkligen inte förlåta svek som är gammalt sedan länge. Det går verkligen inte! Jag har försökt, men nej, jag kan inte släppa det! Hur ska man kunna lita på någon som svikit en gång redan? Hur ska man veta att den inte sviker igen och igen och igen!? Det lär jag väl inte få svar på heller.

Men det tål att tänkas på!

Köpenhamn och överallt!

En underbar helg!
Ibland glömmer man verkligen att ens familj och vänner verkligen är världens bästa! Denna (lite tidiga) födelsedagspresent var en toppenhelg i Köpenhamn!
Riktigt roligt med öl i hamnen, strosing på Ströget och Live Irish music på Irish Rover Pub!
En riktigt mysig stad, inget att undvika!
En toppenhelg, jag har nog inga fler synonymer till ''tack för en toppenmysig helg''!
Ni vet att jag älskar er! <3

November.

Ja du känner ju mig. Jag är nästan aldrig rädd. Jag ger mig in i allting, med hela mit hjärta, utan att skämmas! Men tankarna jag har lämnat, har strulat till det. Det finns inget mer förvirrande än saker som orsakats på grund av en själv. Att känna att man kunde gjort på annat sätt, om man bara kunde gjort annorlunda just då!
Men gång på gång, kan jag känna att du är som jag. Att du spelar så som jag. Tänker som jag, bryr dig om så som jag. Jag kommer att fortsätta spela med, men jag vet inte vad jag håller på med, egentligen!
Jag vet, jag kommer inte att erkänna det. Inte ens för mina vänner! Men jag kollar fortfarande efter dig, när jag är påväg hem, varenda dag. Jag vet, jag vet, jag kommer inte er erkänna det. De tror att jag klarar mig fint, jag ljuger till och med för mig själv! Hur länge kan man undanhålla en hemlighet från en själv?
Och hoppet som du lämnade, är gömt i mitt rum. Jag är en stark människa, men ibland är jag så jävla svag för dig! Och gång på gång, sluter jag mina ögon och jag är kvar där, jag är kvar där! När vinden, och träden fortfarande är gröna i november!

Du som reser mig, du min vän i livet.

Du som reser mig

Se mig, hör mig, känn mig!

Du måste hitta ut för att hitta in!

Jag tror det svajar i min själ.

Se mig, sa jag!

Hör mig, sa jag, känn mig!

Jag litar på dig, du som reser mig.

Men jag kan ha fel, jag förstår inte allting själv, jag måste lösa upp det här!

Jag såg din chans att bli lämnad ifred, en chans att få vara med. Men det kom annat ivägen. Det finns ingenting som räcker, hjärtat kommer aldrig till tals! Men ändå, du min vän i livet. Se när kvällen brinner upp. En enda sak är givet, vi är två hjärtan i en och samma kropp. Men jag tappar allt igen. Det är möjligt att det händer, det kan vara svårt att hitta hem från alla hav och alla länder. Men ändå, du min vän i livet. Se när sommaren blir till höst, en enda sak är givet, du bär min luft, i ditt bröst.

När natten är här ska jag lämna allt tillbaks, vinet och skulden jag har. Du visste nog att jag hade mina själ, ett sätt att ge och ett sätt att ta. När mörkrets sista trummer dånar ut, överger och lämnar mig kvar! Jag blundar i en frusen tyst minut. Ett mycket sällsynt exemplar.

Ljus, stanna kvar! Kom och va min vän. Kom och ljusna mig igen, igen, igen!

Du sätter aldrig tilltro till en dröm, de sångerna som tar ens lik tillslut. Din skönhet inspirerar mig till en lögn, när mörkrets sista trummor dånar ut. Varför står du annars här? Du kunde ju valt den andra vägen. Du läser mig kapitel för kapitel, jag är mindre stolt nu, midre förlägen. Kom och va min vän för en sekund! När kvällens första frusna stjärnor vaknar. När natten kommer ska jag ge allting tillbaks. Resterna som jag fråssat i förgäves.

Ljus stanna kvar, kom och va min vän, ljusna mig igen, igen, igen!

Wnnerbäcks konsert 09.10.31 och lite annat.

Jag har bara ett ord; LOVELY!

Konserten var toppen, visst, jag kanske har sett honom på bättre konserter, men det var absolut inte dåligt! Han körde lite otippa låtar och det gilla jag! Men han glömde ju spela Stort Liv, Tvivel och Kom Änglar. Men jag får nöja mig med de jag fick!


* Järnvägsspår
* Köpenhamn Och Överallt
* Dunkla Rum
* Jag Har Väntat På Ett Regn
* Du Som Reser Mig
* Om Tiden Vill Ifatt
* Kedjebrev
* Lång Dag
* Varning För Ras
* Hugger I Sten
* I Stockholm
* Åt Samma Håll
* Fribiljett Till Himlen
* Söndag 13.03.99
* Du Får Mig
* Jag Får Liksom Ingen Ordning
* Kom Ihåg Mig Då
* Solen I Ögonen
* Om Du Lämnade Mig Nu


-Extranummer-
* Elden
* För Dig
* Sällsynt Exemplat


-Extranummer 2-
*Elegi
* Söndermarken

_______________


Ja, det var underbara timmar, timmar då jag bara va jag, utan att bry mig om något annat! Det var en fantastisk kännsla som jag inte kännt på länge, frihet, vilket påminner mig om att jag borde gå till bron och skrika av mig lite och sen ska jag spela min nya låt för Ingrid!
Fri!
Ja, tänk om jag kunde känna mig mer fri än bara i några timmar. Det hade vart så underbart!
Och så håller jag just nu på att vinna ett vad. Dock vet jag inte vad jag kommer vinna eftersom vi inte har kommit överenns om det ännu, kanske för att personen i fråga vet att denne kommer att förlora vadet, så fett! Jag har bestämt mig för att vinna, och då jävlar är det inte så mycket som stoppar mig!
Shit alltså, jag känner mig lite peppad för tillfället, peppad för utmaningar, stora sådana, spännande, givande, lite farligt... Ett äventyr helt enkelt!
Ge mig ett äventyr, en utmaning!
Jag är redo.
Alltid Redo!