" Ifall du fortfarande vill, så ger vi det hela en chans! "

Jag vet inte om det var tur eller skicklighet.
Den jobbiga dagen var kommen och jag tvingade mig själv utsätta mig för det jag inte ville, att träffa honom! Det var skitjobbigt! Men jag gjorde det för hennes skull! Hon fyllde ju ändå år och den reaktionen jag fick, när jag kom till förfesten och överraskade henne, den kommer jag aldrig glömma! Men där satt han, det skar i hjärtat när jag såg honom! Men jag log ändå, så som bara jag kan!

Vi drog vidare till nattklubben och jag började bli mer avslappnad. Detta skulle bli min kväll, så enkelt var det bara! Jag och min ängel till vän skulle ha så roligt som bara vi kan ha! Vi dansade och min vän/låtsasbror kom och gjorde oss sällskap där runt midnatt. Efter en stund såg jag att han satt och pratade med honom! Jag gick fram för att sätta mig ner med han sa att jag skulle gå därifrån... Jag fattade verkligen igenting. Sen så gick han ut med en polers och rökte. Jag satte mig med min låtsasbror och frågade va de pratade om, de pratade om mig, om att han borde ge mig en chans. Jag kunde inte låta bli att le lite grann. Och jag kunde inget annat än att bara le och hoppas att den "smarta delen" av hans hjärna skulle ge upp istället för hjärtat.

Han kom sedan tillbaka till mig och bad mig komma med. Det var då de kom. Han sa "om du fortfarande vill, så ger vi det en chans" ! Jag tror inte jag har varit så glad och lycklig på länge alltså! Det leendet som jag gav kan inte många slå! Man verkligen syntes att jag var glad!

Nu hoppas vi bara att det kommer fungera. Och att ingen av oss ger upp i det första taget. Jag är nog lite för envis för det. Jag bara håller tummarna nu!

Någon som också håller tummarna för mig, för honom och för oss?